Storsärven förekommer enbart i havet, ofta på ganska exponerad grusig–stenig botten. I motsats till hårsärven är storsärv vanligare i skärgårdens yttre delar och ovanligare i de inre, lugna näringsrika vikarna. Enligt en undervattensinventering växer den vid Askö ned till 10 meters djup (Wallentinus 1969b).
Första fynd
Först rapporterad från Östertälje Hall (Andersson m.fl. 1914).
Utbredning
I Sörmland förmodligen mindre allmän vid kusten och i skärgården – (45 rutor). Mycket förbisedd. Många lokaler har inte rapporterats vilket gör lokallistan ofullständig.
Lokaler
Bälinge Hartsö (HRY).
Muskö Björnholmen, Kapellön, St. Flatskär, Uddafladen (HEW).
Mörkö Fifång (HEW).
Nicolai Strandstuguviken 1997 (A. Jacobsson).
Nämdö Biskopsö, Björkskär (TPE), Böteskobben, Långviksskär (HEW), Ängskär (LFO).
Ornö Hansten, St. Korskobben (LFO).
Oxelösund Beten (I–92), St. Runnskär (HRY).
Sorunda Ramsholmen (HEW).
Torö Öja (JAB).
Trosa-Vagnhärad Askö många lokaler, Bokö, Skrubban (HEW).
Tunaberg Skeppsvik (IHU).
Tystberga Hälgö (HEW), Vålarö (HEW).
Utö Mellsten 1995 (HEW S), Norrön (HEW).
Västerljung Hållsvikens brygga (HEW).
Äldre fynd:
Nynäshamn St. Rammklöv (Almquist & Asplund 1937).
Trosa-Vagnhärad Skåren (Malme 1927).
Utö Ålö (Almquist & Asplund 1937).
Östertälje Hall (Andersson m.fl. 1914).
