Vassen växer i insjöar av alla slag samt längs Östersjöns stränder. I näringsrika lugna vikar och sund bildar den täta och vidsträckta bestånd. I fattigsjöar är den också konstant, men vassbältena är där vanligen både smala och glesa. Vassen saknas egentligen bara på mycket exponerade stränder. Den förekommer också i mindre vattensamlingar och kärr av olika slag och som kvarstående i åkerdiken som minne efter sedan länge utdikade fuktmarker. Vass kan också uppträda som ogräs i dåligt dränerade åkrar på utdikade marker. Arten tycks mer sprida sig med jordstammar och jordstamsbitar än med frö. Under det senaste århundradet har vassen ökat starkt både i insjöar och i havet. En orsak är den allmänna eutrofieringen som gynnat vassen på bekostnad av mer förnöjsamma men också mer konkurrenssvaga strandväxter. En annan orsak är minskad vasstäkt och bristen på betesdjur kring kärr och sjöar. Sörmlands otaliga små slättsjöar som tidigare lyste som blå ögon i ett smaragdgrönt slåtter- och beteslandskap är nu antingen utdikade eller förvandlade till ogenomträngliga vasshav – vilket förvisso gynnat fåglar som brun kärrhök och rördrom, men varit till stort men för konkurrenssvaga strandängsväxter.