mjölke
Chamaenerion angustifolium
Mer information om arten
Europa, Nordasien, Nordamerika. I Sverige hela landet. I Sörmland mycket allmän – (96%). Mjölken är en pionjärväxt på barlagd näringsrik skogsmark, särskilt på hyggen, på röjd mark och på skogsbilvägkanter, ofta riklig också på brandfält. Fröna är kortlivade och ingår inte i markens fröreserv utan nykolonisering sker årligen med hjälp av de långhåriga, vindspridda fröna. Mjölken växer också på block och klippor i skogsmiljö, i vägkanter, på järnvägsbankar, vid gårdar och i grustag. Den är vanlig långt ute i ytterskärgården. Arten äts gärna av rådjur och ökningen av rådjursstammen under 1990-talet har gjort att mjölkebestånden, som intill nyligen kunde färga hyggena röda, minskat starkt i landskapet. Utmed vägar förekommer den numera främst längs sträckor där den skyddas mot bete av viltstängsel.

Första fynd

Först rapporterad från Salem Viksberg av Linder (1716), som anger flera äldre namn på växten: ”Elgemiölk” och ”råbocksgräs” antyder artens begärlighet för viltet. ”Mjölkblomma, mjölkdocka, mjölkgräs, mjölkstranta eller -strint” samt ”koblomma” och ”åskros” är alla upptecknade i landskapet. ”Högmjölke” är ett annat Sörmlandsnamn på växten (Lyttkens 1907).