Kransborren är en flerårig art som förr liksom kattmyntan var högt värderad i folkmedicinen. Den verkar ha kommit ur bruk redan under 1800-talet men enligt Thedenius (1871) fanns den ännu mångenstädes förvildad i landskapet på gator och gårdar, vid vägar och murar. Kransborren är en värmekrävande medelhavsart och tycks inte ha haft förmåga att av egen kraft hålla sig kvar. Från Sörmland försvann den redan under 1800-talet som bofast. Under 1900-talet är den bara funnen några gånger som tillfällig inkomling, spridd med spannmål och ull från sydligare trakter.
Medelhavsområdet. I Sverige förr odlad och förvildad, numera endast Skåne, Öland och Gotland. Nationellt fridlyst sedan 1999.
Första fynd
Utbredning
I Sörmland inga nutida fynd.
Lokaler
Äldre fynd: Bergshammar Vreta (Hofberg 1852). Bettna Valsta 1869 (J.E. Mellström GB). Botkyrka Aspens norra strand vid lv 1841 (P.G. Westberg S). Brännkyrka Liljeholmen 1897 (Aul/SV), Pettersbergs Värdshus (Wikström 1844). Eskilstuna Båtmansbacken (Hofberg 1852). Flen Flens gästgivargård 1857 (R.F. Fristedt S). Frustuna-Kattnäs mellan Frustuna kyrka och Södertuna (Hofberg 1852). Grödinge Skälby (Thedenius 1859). Helgona Perioden 1912 (Ad S). Husby-Rekarne kyrkan, flerstädes 1848 (C.J.R. Elgenstierna S). Länna Norrlänna (– S). Mörkö 1864 (P.A. Westling S), vid kyrkan (Ekström 1828). Nacka Kvarnholmen 1 ex. 1915 (V. Laurent S), Villa Plania 1915 (T. Erdmann S). Nyköping 1860 (Ind S), Asgropen 1903 (B. Bager S). Salem Viksberg (Linder 1716). Stenkvista Torsberga (Hofberg 1852). Stigtomta 1854 (C.O.J. Hamnström LD). Strängnäs (Hofberg 1852). Toresund Varnstad 1862 (E. Sandell LD). Trosa-Vagnhärad Vagnhärad (Khl/SV). Vårdinge Skillöt (Hofberg 1852), ej återf. (Torssander 1897). Västerljung Sille 1884 (Em S). V.Vingåker Vretsta 1860 (O. Drake S). Ytterjärna Dåderö 1873 (J.A. Berlin S). Östertälje Hall vid Kullen 1895 (J.O. Hagström S).