besksöta
Solanum dulcamara
Europa, Nordafrika, Nordamerika. I Sverige vanlig upp till Gästrikland, norr därom sällsynt. I Sörmland allmän – (69%). Besksötan är en flerårig art med delvis förvedade och övervintrande stammar. Den är karaktärsart för alkärr, videkärr och andra artrika lövsumpskogar. Dessutom är den vanlig på stränder och i strandsnår vid havet och näringsrika sjöar samt i diken, vid bäckar och åar. Vid havet växer den regelbundet bland klapper och i blockmarker även i yttersta skärgården. Rankorna klättrar metervis upp i omgivande vegetation och kan därför växa inuti buskage och snår. Besksötan växer ibland också på torrare mark vid gårdar, på stadsgator, intill husväggar eller i grustag och är en vanlig växt i Stockholms innerstad.
Första fynd
Först rapporterad från Salem Viksberg (Linder 1716). Besksötan är en folklig läkeväxt som i Sörmland vanligen kallades ” giktgräs” eller ”torrvärksgräs” och nyttjades av allmogen till ”decoct för gickt” (Ekström 1828). Ett annat sörmländskt namn är ”trullbär” (Linné 1755).
