Europa, västra Sibirien. I Sverige hela landet. I Sörmland mycket allmän – (96%). Vårtbjörken är i mycket högre grad än glasbjörk en bunden till kulturlandskapet. Den sprider sig med frö till näringsrik öppen mark och koloniserar snabbt igenväxande hyggen, åkrar och skogsvägkan ter, och även gator och byggropar i städerna. I höglänta morän- eller hällmarker förekommer vårtbjörken spridd men är sällan välväxt. Det utbredda svedjandet i äldre tid gynnade vårtbjörken framför andra trädslag. Den klassiska björkhagen med knotiga, ofta tidigare beskurna träd, som intill nyligen varit så karakteristisk för det sörmländska landskapet hade sitt ursprung i det utbredda svedjebruket, i Sörmland kallat ”gölande”. ”Björk wäxer på afgölade ställen i ängar och hagar” skrev Petter Åvall från Bettna (1761). Svedjandet har sedan länge upphört och nu är även björkhagarna snabbt försvinnande. Förekomst av spridda vårtbjörkar i barrskogen är nästan alltid ett tecken på tidigare svedjebruk eller skogsbete. Vårtbjörken är numera ett av de vanligaste lövträden på igenplanterad åkermark. Den grövsta kända björken har en stam-omkrets på 3,8 m och växer vid Gimmersta i Julita. I skärgårdens yttre delar är björken det dominerande trädet och bildar vindpinade snårskogar i dälder och svackor. Vårtbjörken tycks vara den vanligare arten men till bladformen liknar den där ofta glasbjörken. Sådana intermediära exemplar förekom mer också här och där i inlandet.