Sandstarren växer på sandfält vid havet, vanligen på exponerade sandstränder. På sådana lokaler bildar den vidsträckta bestånd innanför dyner med strandråg och sandrör. Sandstarr hör antagligen till de växter som invandrat till Sörmland över havet från sina närmaste växtplatser på Gotland eller från Baltikum. De flesta sörmlandslokalerna ligger på sandstränder exponerade mot sydöst (se sandrör). Sandstarren har också planterats som sandbindare i södra Sverige och det är inte omöjligt att detta även skett i Sörmland.
Första fynd
Utbredning
Europas atlantkust och vid Östersjön. I Sverige utmed kusten, från Bohuslän till Uppland. I Östergötland är den dock endast känd från Vättern (Genberg 1977). I Sörmland sällsynt och nära sin nordgräns – (21 lokaler).
Lokaler
Bälinge Ringsö* Marsholmen 1984 (HRY), på en liten sandplätt under en tall, försvinnande p.g.a. igenväxning 1987 (HEW S).
Muskö S om Lövhagsträsket på sandstrand 1997 (HEW), 250 m V om Rotofta 1997 (HEW).
Torö Skeppsmor* (HEW).
Utö Utö N om Edesnäs 1990 (HEW S), V om Näsudden (HEW), Mynäsudde*, Stora Sand och Drumbudden (MWA), Ålö* Storsand och Källviken (HEW, HBE), Rånö vid Ärnviken 1992 (HEW S), Aspö på SV-spetsen (HEW), Nåttarö vid Slottsudden och Storsand 1988 (HEW S), samt vid Vålasand och Skarsand (HEW).
Ösmo Yxlö vid Fränsviken (HEW), Järflotta vid Valsviken och längs östra stranden mellan Sandstugan och Lökvik (HEW), Järflotta gård på sandig mark långt från havet 1989 (HEW S).
Äldre fynd:
Bälinge Ringsö i väster 1966 (B. Karlung SBT). Torö Skeppsmor 1890, 1898 (Lau S, UPS). Utö Utö flerstädes (Almquist & Asplund 1937), Mynäs udde 1924 (Ad S), Nåttarö på flygsand vid Södermaren 1850 (F.J. Björnström UPS), Ålö (Björnström 1853).