Rörsvingeln växer på havsstränder ovanför högvattenlinjen, ofta på klapperstranden mellan vassen och lövträdsbrynet. Arten är nu vanligare än förr. Säkert gjorde det intensiva betet, även på mindre holmar, att arten i äldre tid var betydligt mindre påfallande än nu. I Mörkö är den nu mycket allmän på alla skär och holmar och Ekströms uppgift om arten som en sällsynthet illustrerar hur intensivt betet faktiskt varit. I kusttrakterna är rörsvingeln numera också ganska vanligt spridd utmed vägkanter och på annan skräpmark. I inlandet förekommer den sällsynt på vägkanter och någon gång i vallar, förmodligen inkommen med gräsfrö. I Uppland är rörsvingel känd från Mälarens stränder (Almquist 1929) men i Sörmland har den inte hittats där. Vallsvingel var. aspera, som förekommer på inlandslokaler i andra delar av Sverige har inte noterats i Sörmland.
Första fynd
Utbredning
Europa, västra Sibirien. I Sverige mest utmed kusterna till mellersta Norrland. I Sörmland nu mycket allmän på stränderna i skärgården och utmed kusten – (23%).
Lokaler
Inlandslokaler:
Bettna Brunnsta 800 m O om grustaget (BKA).
Brännkyrka Gubbängen vid Nynäsv. 1995 (HGU S), Skärholmsbadet 1998 (HGU), Vårbytoppen (HNB), NV om Magelungsbron vid gångväg 1991, Egnahemsv./Ågestav. 1991, Högdalstippen 1992 (HGU).
Hölö Sörby vid lv 1994 (HEW S).
Nicolai N om St. Kungsladugården vid E4 1995 (HRY S), nära Oppeby skola i vägkant (HRY).
Stigtomta Bärsta sandiga åkerkanter rikl.. 1995 (HEW S).
Trosa-Vagnhärad Trössla vid lv (HEW).
Tunaberg S om kyrkan på landsvägskant 1995 (HRY S), 400 m V om Johannisberg vid lv (I–89).
Tystberga Björndal i trädesåker, rikl. 1991 (HEW S).
Västerhaninge vägen Granhammar–Stav 1990 (HEW), Ribbyberg 1990-t. (HGU).
V.Vingåker Marmorbyn rikl. 1987 (FLI S), 1994 (HRY S).
Ösmo Dala, Jursta vid lv (HEW).
Österhaninge Albyskogen på tipp, Jordbrotippen, Brandbergen, Österäng (HGU), Vega 1995 (HGU S).
Äldre inlandsfynd:
Aspö Grindstugan nära Ekeby 1909 (Lau S), gamla Prästgården på gräsmark 1913 (Lau S).
