Idegranen är ett frostkänsligt och kalkgynnat mindre träd, som i Sörmland ofta bara är buskformat. Den växer vanligen i örtrik skog nära havsstranden, ibland i skyddade lägen inne på öarna. De största exemplaren finns förmodligen på Persö i Västerljung. På Revskär och kringliggande skär i Torö, liksom på Skabban i Nämdö är idegranen snår eller närmast skogbildande med rik föryngring.
Ännu på 1900-talet var idegranen hårt skattad av skärgårdsbefolkningen för sitt hårda virke och barrverket såldes för kransbindning till städerna. Trädformiga exemplar är därför sällsynta och äldre exemplar är ännu idag ofta flerstammiga och busklika efter tidigare nedhuggning. På många av skärgårdens ”Idskär” och ”Idholmar” saknas nu idegran, som ett resultat av denna rovdrift. F.J. Björnström som under sommaren 1853 utforskade skärgårdarna i Utö, Ornö och Nämdö skriver: ”Här och der träffar man i skogarne eller bland stenrösen en buske af Taxus baccata, merändels låg och förkrympt, som sällan bär frukt och vars lif synes alltmer aftyna. Den största Idegran jag i denna trakt träffat finnes på en holme vid Welinge. Denna har en höjd af nära 2 famnar och lärer i tjänliga år sätta frukt” (Björnström 1853).
Vad vi nu ser är alltså en kraftig återhämtning av beståndet. Föryngringen hotas nu emellertid, liksom i Ålands skärgård, av att rådjur efter hand sprider sig allt längre ut på skären. Trots idegranens giftighet betas den i brist på annat under vintern. Små idegranar är därför ofta starkt deformerade. Enstaka plantor av idegran dyker då och då upp på fastlandet, även en bit från kusten. Dessa är säkert fågelspridda, antingen från kustlokalerna eller förvildade från odlade exemplar.
Fridlyst i Södermanlands län.
Första fynd
Först rapporterad från Mörkö (Ekström 1828). ”Af Taxus baccata finnes här ett enda träd, på en holme (Karsholmen) längst ut i södra Skärgården, Detta träd är illa hanteradt av Skärkarlarna, emedan en så hård och vacker trädart är förträfflig för dem till Notkaflar.” – Uppgiften avser förmodligen en liten, numera landfast sandig holme vid Fifångs nordspets, ibland kallad ”Paradisholmen”. Där växer ännu idag ett flerstammigt, tidigare hårt beskuret träd som väl är detsamma som Ekström beskriver. En äldre handskriven uppgift om idegran från Hamnudden och Järnsundet på Utö finns i en sockenbeskrivning i Strängnäs domkapitels arkiv (Boman 1808). Idegranen gick i Sörmland under namnet ”id” och har gett namn åt flera av skärgårdens holmar och skär, där den numera ofta saknas.
Utbredning
Europa, främre Asien. I Sverige mest längs kusterna upp till sydligaste Norrland.
I Sörmland mindre allmän i skärgården från upp landsgränsen söderut till Ringsö i Bälinge, på fastlandet sällsynt – (4%).
Lokaler
Bälinge Ringsö ett enda träd vid Gropvik (HRY). Dalarö St. och L. Husarn (JCO), Smådalarö ett litet ex. (SST).
Julita 350 m VSV om Mo i blandskog 1991 (BKA S).
Mörkö Fifång*, ett kraftigt flerstammigt buskträd på norra udden 1995 (HEW S), lokalen är identisk med Karsholmen nedan.
Nämdö Nämdö Böte på flera ställen trädformig (HEW), Lindberget, Norrängen, Uvö, St. Åsmansskär* (RSU), Mörtö, Mörtö klobb enstaka, Grönskär, enstaka träd, Torkorna ett litet bestånd av träd, Beteskobben (HEW), Ängskär flera rätt stora träd vid igenväxande odlingar, Långviksskärs Söderö* ett större bestånd, Limskären, Käckskär, Högholmen (LFO), Skabban tusentals mindre och medelstora exemplar (HEW), Rågskär, Kalvholmen (TPE).
Ornö Ornön mellan Mörby och Kråkmora* 2 träd, Stora Krokholmen, Nedergårdsö, Suppskär, Tröja, Fjärdlång ett litet trädbestånd vid sydspetsen, St. Krokholmen (JCO), Långbäling, Hansten* rikl. (HEW), Sadelöga (SST), Rudbottnarna (LMA).
Sorunda Ramsholmen, enst. mindre ex. (HEW). Svärta 600 m OSO om Ödesby* litet träd i en kalkrik sydslänt (HEW).
Torö Öja 1 km N om Landsort (JAB), Revskär, Kolguskär, Duvskär, Tackskär, Lindskär rikl. delvis större exemplar (ARA).
Trosa-Vagnhärad Askö* spridd, t.ex. vid Apelholmen, Kalvholmen och Simpviken, mindre träd och buskar, Bokö vid Koholmen och Ängsholmen (HEW), Isskären (ARA).
Tveta Fågelsången ett mycket stort ex. kvarstående i f.d. park 1998 (LKA).
Utö Utö kring Kroka*, Stångholmen, skjutfältet S om N.
Huvudklinten* (= S om f.d. Stentäppan) flera träd, Nåttarös sydspets (HEW).
Västerljung NV om Luckebol i blockslänt 1995 (HEW S), Lacka 1 ex., Trädgårdsskär, Kockelskär flerstädes, Hästskär, Törnskär (TPE, ARA/), Hökö några mindre träd vid bryggan, Persö* ett stort bestånd av trädformiga exemplar (HEW).
Äldre fynd:
Dalarö skäret Jungfrun vid St. Husarn (Ad/SV).
Mörkö Karsholmen N om hemmanet Fifång (Ekström 1828), Korpen vid Långö (Ad/SV).
Nämdö Villinge (Björnström 1853), norra Högholmen, Åsmansskären (Barthel 1922), flerstädes, åtm. 20 lok, Söderö (Ad/SV), Knavelskär 1928 (G. Fåhraeus SBT).
Ornö Kråkmora skog (Thedenius 1857), Hansten (Björnström 1853), Idskär (Selander 1915a), Fiversätra, skären flerstädes (Almquist & Asplund 1937).
Svärta 600 m OSO om Ödesby 1967 (G. Pettersson).
Torö flerstädes (Laurell 1898), Spikhammaren 1907 (Aul S), skären V om Torö täml. allmän (Almquist & Asplund 1937), Idklubb rikl. (Elvers 1952).
Trosa-Vagnhärad Trosa i prästgårdens sjöäng (Thedenius 1871), Askö (Romell 1919).
Utö Utö vid Kroka (Thedenius 1850), S om Stentäppan 50 ex., norra Utö 3 lokaler (Almquist & Asplund 1937), Ålö (Björnström 1853).
Västerljung Öknäs, Dalbyö, skärgården flerstädes (Almquist & Asplund 1937), ”Idgransholmen nära Trosa” (Hofberg 1852), 1890 (T. von Heideken Önf), lokalen ej identifierad. Almquist & Asplund (1937) placerar den i Trosa-Vagnhärad, kanske = Persö i Västerljung. Österhaninge Gålö på ”Skälö” (G. Söderberg/SV).
