Ärten är sedan gammalt en allmän åkergröda och köksväxt som nu odlas mycket framför allt som kreatursfoder. Den gror lätt där frö spillts i åkerkanter och i nutiden framför allt på tippar. Fröna är ”sortäkta” och nästan alla fynd är åkerärter ’gula ärter’ vilkas frön lätt tappas eller kommer ut med avfall, fågelfrö och inte minst vid barns lekar med blåsrör och ärtbössor. Ärten verkar inte ha förmåga att hålla sig kvar genom självsådd.
Ärten är en urgammal kulturväxt som ursprungligen härstammar från Medelhavsområdet. I Sverige förvildad från odling.
Första fynd
Som förvildad först rapporterad från Selaön ”odlad, stundom självsådd eller förvildad i åkrar, diken och kring gårdar” (Clemedson 1965). Vid Viksberg odlades vid 1700-talets begynnelse såväl gula som gröna ärter och dessutom sockerärter (Linder 1716). Av gråärter odlades likaledes flera sorter (svarta och grå).
Utbredning
I Sörmland sällsynt – (13 rutor).