Svartfryle är funnen en gång i äldre tid men arten är mycket lik ängsfryle och därför lätt att förbise. I södra delen av sitt utbredningsområde är svartfryle nästan helt bunden till fuktiga slåttermarker, speciellt tuvor i källängar. Dessa förekomster härrör kanske från spridning med nordligt hö under ängsslåtterns tid (Malmgren 1982). Svartfryle kan mycket väl nu vara helt försvunnen från landskapet. Om den finns kvar skulle man nog söka den i landskapets västligaste delar.