Strandmyntan är en flerårig växt med krypande jordstammar. Den växer uteslutande på havsstränder, såväl i innerskärgården som längre ut. Den är gynnas av rörligt markvatten och goda näringsförhållanden. Den kan även växa i å- och dammkanter, i diken och på andra fuktiga ståndorter, men förekommer även på vattensjuka åkrar och skogsvägkanter. vanligast inom strändernas översvämningszon, på tidigare strandängar som ofta nu är bevuxna med bladvass. Arten föredrar utsötade partier. Ibland påträffas bestånd i alkärr längre från vattenbrynet, kvarlämnade av landhöjningen. Strandmyntan har ökat under 1900-talet och tycks fortfarande vara på spridning.
Östersjöns stränder. I Sverige från Småland till Hälsingland.
Första fynd
Utbredning
I Sörmland från Bråviken till Nämdö, vanligen sällsynt men i skärgården nordöst om Nyköping tämligen allmän – (34 rutor).
Lokaler
Bälinge Hundkroksviken, Sävö vid Själkroken, Brevikshalvöns NO del (HRY), allmän kring Hartsö, Ringsö, Långö*, Bergö, Björkskär*, L. och St. Våmba (HRY), allmän i Stendörrens naturreservat (HRY).
Nynäshamn Stockbonäs på strandäng ca 200 m S om bryggan 1994 (HEW S).
Nämdö Mörtö vid Träskets utlopp i havet* (HEW).
Trosa-Vagnhärad N. Askö vid Kalvholmen 1992 (HEW S) och Simpviken (HEW).
Tunaberg 750 m SO om Prästängen (JEM), Skäret, St. Utterviks hamn, Skeppsvik, Grässkär (Genberg 1982), Mörtvikens O strandäng, Hargö på N stranden, Kolvik (BKA), St. Krokholmen 1990 (GNI).
Tystberga Ö. Langö*, Runnklubben, Stångskärsö (HEW).
Västerljung Källvik nära bryggan 1995 (HEW S), Aludden vid Tofsö, Furholmarna (HEW), S. Älgskärsklubben (HRY), Lacka (TPE), Kockelskär, Lacka Långskär, Örskär på sydsidan, alla 1989 (ARA S).
Ösmo Ekholmen (HEW).
Äldre fynd: Bälinge 1860-t. (Ind S) ?= Björkskär (Thedenius 1871), Långö (Samzelius 1884). Nämdö Mörtö Träsk (A. Edelstam/SV), Bullerö (Thorán 1969), båda rapporterade som kransmynta. Torö Stensund 1898 (O. Sternvall S), 1899 (S. Vesterling). Trosa-Vagnhärad N. Askö vid Hästdammen (Skoog 1969). Tunaberg Nävekvarn 1862 (C.F. Elmquist S). Tystberga Ö. Langö 1918 (C.A. Ringenson UPS). Ett ark etiketterat St.Malm Fräkenbacken 1880 (H. Samzelius S) beror säkert på lokalförväxling. Förmodligen härstammar det från Bälinge Långö varifrån den rapporterades av Samzelius (1884).
