Skogsvickern är starkt bunden till frisk örtrik skog, både lundar och örtrika gran- och tallskogar, och är särskilt riklig i kalkområdena. Den gynnas av markstörningar och i sådan miljö är den vanlig också på skärningar och vägrenar. På hyggen och brandplatser blir arten ibland mycket riklig. Skogsvickern saknas i magrare skogstrakter och även i jordbruksområdenas ekhagar. Den uppsplittrade utbredningen i Sörmland ger en god bild av de örtrika granskogarnas förekomst i landskapet.