Västeuropa. I Sverige möjligen ursprunglig på västkusten. I Sörmland tämligen allmän, särskilt i de östra delarna – (27%). Fingerborgsblomman är vanligen tvåårig. I Sörmland är den en allmän prydnadsväxt som, förmodligen felaktigt, ger intryck av att ha odlats sedan gammalt. Den förvildas lätt men rapporterades inte av någon av de äldre botanisterna vilket kan tyda på att odlingen är av ganska sent datum. Under 1900-talet har arten ökat och finns nu ofta fröspridd även långt från bebyggelse. Fingerborgsblomman växer helst i småklippig, solvarm terräng, i lövbackar, beteshagar eller på klipphyllor i kulturpåverkad barr- eller blandskog. Inte sällan dyker den upp efter markberedning på soliga hyggen. Arten är också vanlig på tippar och annan skräpmark. Blommorna är i Sörmland vanligen rödvioletta, men kan också vara vita eller gulaktiga.