Åkerranunkeln är ettårig och växer särskilt på kalkrik åkerjord. Ursprungligen är den säkert införd med utsäde. På skärgårdens kalköar har den sedan gammalt varit bofast tillsammans med andra sydliga åkerogräs som spikvallmo och rödmire. Den finns ännu kvar i markens fröbank, men minskar nu på grund av upphörande åkerbruk i skärgården. Arten tycks även förekomma som avsiktligt insått ogräs i artificiella s.k. allmogeåkrar t.ex. i Bälinge Stendörrens naturreservat 1998 (LKA).
Europa, västra Asien, Nordafrika. I Sverige främst i Götalands kusttrakter.
Första fynd
Utbredning
I Sörmland mycket sällsynt – (3 lokaler).
Lokaler
Nacka Saltsjökvarn* på kvarnavfall 1989 (ASE S).
Nämdö Västanvik* 1982 (BSA), 200 m S om gården i kornåker rikl. 1991 (HEW S), 300 m N om gården i nysådd vall rikl. 1995 (HEW S).
Äldre fynd: Bergshammar Vreta 1864 (Ind LD), 1869 (B. Bernhardt UPS). Flen 1939 (E. Lindh SBT). Hölö Lillvreten nära Sandhälla 1922 (Ad S, UPS). Muskö Björnholmen 1887 (U. Hamberg S), massvis 1924 (Ad LD, UPS), ej återf. 1990 (HEW), mellan Risdal och Runeborg i trädesåker 1948 (Ad S). Nacka kvarn avfallsplatserna 1898–1932 (flera samlare S m.fl. herbarier). Nämdö Västanvik 1912 (Andersson m.fl. 1914), 1948 (Ad S). Ornö Norrviken i åker 1932 (A. Edelstam S). Strängnäs Ulvhäll 1930 (P. Söderlund S). Torsåker kyrkan 1869 (R. Hamnström S), 1872 (A.F. Gode LD). Trosa-Vagnhärad N. Askö i sandiga åkrar (Skoog 1969). Tunaberg Skarpåker 1882 (G. Sederholm LD, SBT). Tyresö Klockargården tillfällig 1957 (Rasch 1965). Tystberga Hässle (H. Lindblad S). Ösmo Vansta 1894 (Lau S), Ogesta 1936 (Ad S). Östertälje Hall 1891 (G. Fant SBT).