Förmodligen ursprunglig i Mellaneuropa. I Sverige hela landet, men sällsyntare norrut. I Sörmland mycket allmän – (80%). Kirskålen växer helst på fet jord i parker och trädgårdar, i lövrika lundar och längs vägar, på skräpmarker och kring soptippar, särskilt på tippar för trädgårdsavfall. Växten är flerårig och har en snabb vegetativ förökning med jordstammar och kan snart täcka stora områden. Kirskål kan växa i såväl sol som skugga och på de mest skiftande underlag. På några håll, som på Lövön i Gillberga, växer arten i näringsrika lundar med hög mullhalt och kan då utgöra ett hot mot mer sällsynta lundväxter. Växten är känslig för avklippning. I väl hävdade betesmarker och i regelbundet klippta gräsmattor saknas därför kirskålen nästan helt. Kirskålen tycks vara sent inkommen i landskapet. Under 1700-talet fanns den här och där, t.ex. i fruktträdgården vid Åkerö och i kålgårdar kring Strängnäs (Luut 1769, Carlsson 1791) medan arten ännu var okänd i Västerhaninge och vid 1800-talets början även i Mörkö (Söderberg 1771, Ekström 1828). Kirskålen rekommenderades under 1700-talet som grönkålsväxt om våren och spreds nog då som nu med trädgårdsprodukter. Arten har under 1900-talet ökat starkt och den nutida utbredningen är en avspegling av 1900-talets villakultur.