ljust kungsljus
Verbascum thapsus
Europa, västra Asien. I Sverige upp till Norrbotten med avtagande frekvens. Längst i norr tillfällig. I Sörmland allmän och jämnt spridd – (68%). Kungsljus är tvåårig och växer därför nästan alltid på mer eller mindre störd mark, ofta i vägskärningar, på skogsbilvägar, hyggen, banvallar, i sand- och jordhögar, på tippar och i grusgropar. Arten är vanligast på lätta jordar, men kan även förekomma på lera. Den trivs också i örtrika berg och på strandklippor. Kungsljus odlas ofta som prydnadsväxt och kan då förvildas kring tomter.
Första fynd
Först rapporterad från Salem Viksberg (Linder 1716). Kungsljuset har använts i folkmedicinen och i Bogsta kallades arten ”lunggräs” (Lindström 1891), ett namn som tillsammans med varianten ”lungrot” tycks ha varit vanligt i Sörmland (upptecknat från Ytter- och Överselö samt Råby-Rekarne). För övrigt är detta namn bara känt från Norge (Lyttkens 1904–1906). ”Lungört” kallades den i Kalmar län enligt Fries (1880).