Vanlig kärleksört förekommer regelbundet i klippängsvegetation av alla slag från kalkrika örtberg till magra, nästan hedlika miljöer. Särskilt rikligt brukar den förekomma på branta strand klippor, både vid insjöar och havet. Arten är näringsgynnad och blir särskilt storvuxen på kreaturspåverkade gårdshällar och på fågelrika skär. Arten finns också i torra grusslänter, vägskärningar, järnvägsområden, stenmurar och rösen. Förr var den allmän på städernas tak och murar (Carlsson 1791, Wikström 1840).
Europa, Asien. I Sverige i Svealand och Götaland samt utefter Norrlandskusten.
Första fynd
Först rapporterad från Salem Viksberg (Linder 1716) som ”Telephium vulgare”. Arten gick i Mörkö under namnet taklök berättar Ekström i sin sockenbeskrivning (1828).
Utbredning
I Sörmland mycket allmän, jämnt spridd i hela landskapet - (90%).