Klotstarren är ett norrlandselement i den sörmländska floran och växer i fuktig, mager granskog, eller gransumpskog med odon och skvattram, gärna i kanten av vitmossdominerade skogskärr. Arten kvarstår och frodas på hyggen men missgynnas starkt av skyddsdikning.
Första fynd
Utbredning
Nordöstra Europa, Sibirien. I Sverige en nordlig barrskogsart med sammanhängande utbredning ned till Närke och norra Uppland och spridda förekomster ned till Småland.
I Sörmland framför allt i södra och västra Sörmlands I Sörmland allmän i skogsbygderna, för övrigt tämligen allmän – (38%). skogstrakter, men sällsynt – (17 lokaler).
Lokaler
Björkvik 300 m V om Ålsjötorp rikl. på ett hygge 1984 (HEW & POK S).
Botkyrka V om Huddinge sjukhus utmed S sidan av vägen till Tullingeberg 1989 (TER S).
Floda Påvelstorpamossen, 1 km NO om Oxlångstorp, Käxelmossen, Örbacken, 600 m V om Kärrstugan, Getingen, 500 m O om Goddalen (alla FLI).
Kvarsebo S om Fjällmossen vid berget Getslottet, fuktgranskog 1995 (HEW & N. Wikström S), 500 m N om Skyttholmen i sumpgranskog 1995 (C. Dillman S).
St.Malm 200 m SV om Sandvik* rikl. 1982 (HEW, POK).
Tunaberg Stordammen (JEM).
Tveta skogsområdet 1350 m V om kyrkan, fattigmyr med skvattram 1986, 1994 (LKA S).
V.Vingåker S om Myngen i kärrkant 1995 (MLO).
Ö.Vingåker Barksätter i sumpgranskog 1992 (JWI S), Beckershovsnäs 1992 (A. Gustafsson S).
Äldre fynd:
Floda 1 km N om Dalkärr 1944 (At S). Hölö Tullgarn 1889 (– S). Det är ingalunda omöjligt att klotstarr kan ha funnits eller finns någonstans i Tullgarns skogsområden, då det finns lämpliga lokaler. St.Malm Sandviksskogen 1889, 1899, 1907 (Me S). Torö Mossen 1929 (Ad S), sökt men ej återfunnen. Miljön verkar ännu passande (HEW).
