Europa, Asien. I Sverige genom hela landet. I Sörmland mycket allmänna – (82%). Majsmörblommor anträffas mest på näringsrik mark, på friska–fuktiga betesmarker, i lövskogar och här och var på kulturmark, ofta i parker och trädgårdar. Majsmörblommorna sprids och sätter frö utan befruktning. Fröna ger därigenom upphov till genetiskt identiska kloner. Varianter som uppkommer blir nya konstanta kloner. Majsmörblommornas kloner har studerats av olika specialister och beskrevs tidigare som underarter. Eftersom de är genetiskt isolerade från varandra betraktas de numera i stället som arter (Ericsson 1992). Arterna har förmodligen oftast uppkommit i sen tid, kanske efter den senaste istiden, och har i regel små utbredningsområden. Från Sverige är drygt 600 arter beskrivna och sannolikt finns lika många kvar att beskriva. Sörmland är ett av de områden i världen där majsmörblommorna är bäst undersökta. Inte mindre än 243 arter har rapporterats från landskapet. Sveriges främste kännare på området, Erik Julin, var till sin död bosatt här vilket gjorde att nästan 200 majsmörblommor blev beskrivna just härifrån. Sannolikt kan man i landskapet hitta ytterligare flera ännu obeskrivna småarter. Insamlingar som legat till grund för beskrivningar är utmärkta med ”typ”. En förteckning över i Sörmland funna majsmörblommor återfinns sist i detta kapitel.