Rutlåsbräken växer i två till synes helt olika miljötyper. Dels förekommer den i lundar med sparsamt fältskikt, gärna i skuggiga klippskrevor, dels växer den på torr sandig gräsmark. Arten kan förekomma tillsammans med månlåsbräken på båda lokaltyperna. Den är mykorrhizaberoende och både den varierande ståndorten och samförekomsten med månlåsbräken hänger nog samman med värdsvampens ekologi. Torra år är bladen småväxta eller helt outvecklade. Antalet noterade individer på lokalerna kan därmed variera starkt från år till år. Rutlåsbräken minskar möjligen på grund av ändrad markanvändning, men det är i så fall svårt att belägga. Arten har förgäves eftersökts på äldre lokaler, men är i stället funnen på flera nya. Nationellt fridlyst sedan 1999.
Första fynd
Först rapporterad från Sunnansund på Gålö i Österhaninge (Thedenius 1871).
Utbredning
Europa, Östasien, Nordamerika. I Sverige sydlig, upp till Norrlands kustland.
I Sörmland sällsynt, endast funnen nära kusten eller vid större sjöar – (8 lokaler). Svårfunnen och säkert förbisedd.
Lokaler
Dalarö Lilla Husarn 1981 (R. Johansson SBT) återf. på klipphyllor i lövsänka vid den mellersta norra uddens bas 5 ex. 1997 (J. Edelsjö).
Hölö Tullgarn, skuggig klippskreva i parken nära bryggan, årligen, först sedd 1982 (HEW S), drygt 400 ex. 1994 (HEW & RSU), andra år bara några tiotal exemplar (HEW), Ängsnäset, enstaka ex. på flera ställen i skuggig lund 1982, 1985 (POK & HEW), 1 km N om Grindstugan på skogsvägkant, flera stora ex. tillsammans med vanlig låsbräken 1993 (LSV), 1996 (LKA).
Jäder Bjurholmens södra del i hasselsnår (Kers 1978).
Ludgo Torsö i Båven i lund, 3 ex. 1987 (HBE).
Sorunda Ramsholmen några ex. i mullfylld klippskreva bland liljekonvalj och lundskafting 1978 (G. Thor S), 1 ex. 1997 (POK).
Utö Utö skjutfält vid gamla lv O om Dalkarlskärret, några exemplar på torr, sandig vägren 1991 (HEW S).
Äldre fynd:
Hölö Ernsidan (E. Waldenström/SV), Ledarön i skuggig bergsskreva med djup lövförna ca 10 ex. (Kers 1967).
Muskö Bergvik och Sund 1924 (Ad UPS).
Nacka Kolbotten 1877 (C.J. Hartmans herbarium UPS).
Ornö Svinåker (Asplund 1930).
Salem 1889 (Andersson m.fl. 1914).
Tveta Bränningestrand (M. Johnsson/SV).
Tystberga Sätern 1889 (E. Flodmark S).
Västerljung Lacka Örskär på torr klappermark med tunt jordtäcke 1966 (B. Karlung SBT).
Österhaninge Lycksjöns östsida (S/SV) belägget ej återfunnet, Gålö vid Sunnansund (Thedenius 1871), Ösbybro, V om Sandemar i hård gräsmark, ett ex. på ett ark med vanlig låsbräken 1923 (S. Almgren S).
Överselö Åsa (Samuelsson 1919).
Ett par uppgifter från St.Malm och Ö.Vingåker (Genberg 1982) är felaktiga och grundar sig på förväxling med höstlåsbräken (kallades B. rutaceum i äldre litteratur).
