Ängsfräken växer i källpåverkade alkärr, genomsilade sumpskogar och i fuktiga ängsskogar, särskilt på moigt underlag, ofta tillsammans med skavfräken. Den är mer krävande än skogs- och åkerfräken och troligen kalkgynnad. Arten förekommer också på dikeskanter och vägkanter men är i motsats till åkerfräken sällan funnen på skräpmark.
Första fynd
Först rapporterad från Strängnäs, Västertälje Försöket, Hyltinge Sparreholm och Frustuna–Kattnäs Mälby (Hofberg 1852). ”Equisetum pratense, nudum capitatum” från Viksberg (Linder 1716) som av några författare på grund av ordlikheten antas avse denna art syftar på någon vårform av fräken. Ängsfräken urskiljdes sent av botanisterna och rapporterades som svensk först på 1800-talet.
Utbredning
Europa, Sibirien, Nordamerika. I Sverige hela landet.
I Sörmland tämligen allmän, jämnt spridd, med en viss koncentration till kalktrakterna – (33%).
