Plattlummern växer på väldränerad mark i barrskog oftast på moigt underlag men också på morän. Den är ljuskrävande och påträffas vanligen i äldre, gles tallskog. Genom sitt krypande växtsätt bildar den utbredda bestånd som kan bli mycket gamla. Nyetablering genom sporspridning verkar vara sällsynt och liksom hos mattlummern gynnas groningen av barlagd mineraljord. Arten påträffas därför ofta i anslutning till körvägar och stigar. Plattlummern, som säkert gynnades av skogsbetet har blivit sällsyntare i Sörmland under 1900-talet. Ekströms notis visar att arten, som nu saknas på Mörkö, förr var välkänd av allmogen där. Blåbärsrisets ökning i de flesta barrskogsmarker efter skogsbetets upphörande är en bidragande orsak liksom moderna skogsbruksmetoder. Enligt Malmgren (1982) bränns plattlummern bort vid kalavverkning. I Sörmland har den i några observerade fall dock visat sig kunna överleva och faktiskt tillfälligt gynnas av själva hyggesfasen. Täta igenväxningsfaser har i stället visat sig fatala, särskilt vid övergång från tall- till granskog.