Södra Europa, Asien. I Sverige odlad och förvildad. I Sörmland tämligen allmän – (32%). Såpnejlikan är en prydnadsväxt som allmänt förvildats i landskapet. Den är flerårig och konkurrenskraftig och växer ofta kring trädgårdar och uthus, på dikesslänter och tippar. Den odlas inte så ofta numera, men är mycket vanlig som kvarstående kring torp och torpgrunder. Den tycks enbart spridas med jordstammar. I vissa trakter dominerar enkelblommiga såpnejlikor, i andra den fyllda formen. Såpnejlikan anses ofta vara gammal i odling men den förvildades sent, åtminstone i Sörmland. Under 1800-talet var den ännu sällsynt i landskapet. Ingen Sörmlandslokal var ännu känd kring Stockholm av Wikström (1840) och bara en enda anges av Thedenius (1859). Enligt Hofberg (1852) var såpnejlikan rar i Sörmland och endast känd från Strängnäs och Vårdinge. Under 1800-talets andra hälft växte den flerstädes på kyrkogårdar och i närheten av trädgårdar (Thedenius 1871) men i slutet av 1800-talet var den ännu okänd i Bogsta (Lindström 1892) och i Sorunda förekom den då ännu bara i trädgårdar (Laurell 1898). Den stora ökningen skedde främst under 1900-talet och såpnejlikan är fortfarande i spridning.