Vingvialen är flerårig och växer på torra, soliga backar kring tomter och järnvägar. De mycket individrika lokalerna i Trosa-Vagnhärad ligger i kalkområden, möjligen också den vid Fostorp i Ö. Vingåker. De övriga ligger i anslutning till järnvägar. Arten är förvildad från odling eller på någon lokal möjligen inkommen med vallfrö.
Europa. I Sverige främst i Götaland och Svealand.
Första fynd
Utbredning
I Sörmland sällsynt – (6 lokaler).
Lokaler
Nynäshamn 1 km N om Nynäsgårds hållplats på grusgropskant vid jv, rikl. (HEW), industriområdet V om jv 1990 (HEW S).
Ornö Vintingen inplanterad (JCO).
Stigtomta 200 m O om Larslunds hållplats 1995 (AKI S).
Trosa-Vagnhärad Fänsåker* vid vägen till kalkbrottet, stora bestånd 1994 (HEW S), Tomtahill* N om Trosa, stora bestånd kring gammal villaträdgård på örtbacke 1985. Lokalen blev senare delvis ödelagd genom stadsplanering (HEW).
Ö.Vingåker strax O om Fostorp (TLI).
Äldre fynd: Björkvik Svenstorp 1865 (C.F. Elmquist S). Hölö Åby Kvarn 1922 (Ad S, UPS). Trosa-Vagnhärad Trosa vid Tomtahill 1927 (F. Fagerlind S), 1947 (MRY SBT), Fänsåker 1934 (Ad S), 1972 (HEW S, HRY h). Tumbo Väsby banvaktarstuga i järnvägsskärning 1933 (At S).