Europa, Asien. I Sverige nästan hela landet. I Sörmland ojämnt spridd, i öster allmän, även i skärgården, i väster mindre allmän eller sällsynt – (70%). Styvmorsviolen är ettårig och växer på berghällar som gödslats av lövförna eller av betesdjur. Den trivs också i torrängar, helst i sandområden, där den också finns i gräsmattor och på magra åkrar. I skärgården är styvmorsviolen ett karakteristiskt inslag på fågelskärens spillningsgödslade hällar och skrevor, där blomningen gynnsamma år kan bli praktfull. Storblommiga former av styvmorsviol, ofta med granna färgkontraster, var förr vanliga trädgårdsväxter. De ersattes senare av de storblommiga hybridpenséerna men har nu åter blivit vanligare i odling. Sådana former förekommer då och då förvildade i grusgångar och trädgårdsland, ibland kanske som en kvarleva från 1800-talet, som i Trosa där de observerats åtminstone sedan 1860-talet.