Europa, Asien. I Sverige allmän upp till Dalälven, norrut med alltmer minskad frekvens. I Sörmland mycket allmän – (88%). Vägtisteln är tvåårig och dör efter blomningen. Den är vanligast i gödselpåverkade, gärna något fuktiga betesmarker, kring gårdar, längs bygator, i dikeskanter och på åkerrenar, ofta ganska långt från bebyggelsen. På grund av sin tornighet undviks den av kreaturen och gynnas på så sätt av bete. Arten växer också på hyggen och brandfält, ibland långt från nutida odlingsmark, kanske mobiliserad ur en fröbank som vilat sedan svedjebrukets tid.