Europa, Mindre Asien, Kaukasus. I Sverige upp till Ångermanland, mer sällsynt i norr. I Sörmland mycket allmän – (81%), mest i kalkområden samt kring Mälaren. Asken hör till de ädla lövträden. Den förekommer som ursprunglig på fuktiga marker i lövskogsrika områden, främst vid kusten och Mälaren. Den växer också på torrare mark, exempelvis i steniga lövbackar, hagmarker och bryn. I skärgården går den längre ut än andra ädla lövträd. Asken bildar i vissa ädellövskogar sammanhängande underbestånd av blott några decimeter höga skott. Sådana ungplantor är mycket skuggtåliga och växer till om marken tillförs ljus och näring. Asken var ännu på 1800-talet betydligt ovanligare än nu och hör till de arter som har ökat mycket starkt genom 1900-talets igenväxning. Den är ett av de vanligaste gårdsträden och har ofta planterats vid äldre bebyggelse som i parker, på tomter och i alléer. Arten förvildas lätt och i inlandet är de flesta askar förvildade även om det oftast är omöjligt att säkert avgöra beståndens ursprung. Asken var förr betydelsefull både som virkesträd och som foderväxt och omhuldades därför i ängarna. Tidigare hamlade askar förekommer ännu här och där på skärgårdens ängsholmar där lövängsbruk förekom in på 1900-talet.