Europa. I Sverige sydlig, som vildväxande upp till Gästrikland. I Sörmland mycket allmän i hela landskapet – (90%). Eken är ett karaktärsträd för Sörmland där stora, ibland månghundraåriga ekar markerar de många godsens tidigare slåttermarker. Eken hade nog förr större betydelse som skogsträd och att huggning i gammal tid lett till att löv- och även ekskog nu ersatts av granskog i delar av Sörmland är klart (Malme 1891a). Eken har emellertid också i hög utsträckning planterats, särskilt kring slott och herrgårdar och delar av landskapets ekbestånd är säkert resultatet av sådan plantering under 1700- och 1800-talen. I högre belägna delar av inre Sörmland förekommer eken mest som gårdsträd och i form av fågelspridda småträd i skogarna, på samma sätt som oxel och rönn. Ek växer också tillsammans med lind och asp i bergssluttningar, där föryngring kunnat ske ostört i frånvaro av betande djur. Sådana senvuxna ekar kan trots ringa grovlek bli mycket gamla och hysa en rik lavflora. Stora och gamla ekar finns i Sörmland mest vid kusten och Mälaren samt i anslutning till slott och herrgårdar där de planterats och gynnats i parker och slåttermarker åtminstone sedan 1600-talet. Många av eklundarna i dessa trakter utmärks av en rik och sydligt betonad markflora (Kers 1972a). I det centrala Sörmlands sjöområde är ekhagar också ett karakteristiskt och vanligt inslag i landskapet. Markfloran i dessa ofta anslående ekhagar är vanligen tämligen trivial och saknar exklusiva lundväxter. Inlandets ekhagar tycks ofta vara av sent ursprung, kanske framför allt härstammande från 1700-talets ekplanteringar. Hagmarker med gamla och grova ekar finns i inlandet t.ex. vid Sparreholm, vid Stenhammar utanför Flen, Skedevi i Forssa, vid Lagmansö i Vadsbro, på Ådön i Båven, kring sjöarna Misteln och Dunkern och på flera andra platser. Gammelekar har ofta en rik kryptogamflora och fauna med rödlistade arter knuten till bark, ved och håligheter. Sörmlands grövsta ek med en omkrets på 8,9m finns i Västerängen vid Tullgarn i Trosa-Vagnhärad. Jätteekar med en omkrets på över 8 m finns också vid Eneby i Halla, i Sundängen vid Skenäs i Västra Vingåker, i Edeby Storäng i Helgarö och vid Ekenäs i Vadsbro. I det sörmländska herrgårdslandskapet ser man ställ vis, t.ex. vid Tullgarn och Hörningsholm, stora ekar stående isolerade ute i åkrarna, ett sista minne av de tidigare vidsträckta slåttermarker som under 1800-talets andra hälft lades under plogen.