Kalmus växer på grunda, skyddade stränder av sjöar, åar och dammar, någon gång som kring Nyköping på utsötade havsstränder. Den växer vanligen på grunt vatten innanför vassen eller på strandängar, med ungefär samma förekomst som Iris, och bildar ofta täta massbestånd.

Kalmus var förr en uppskattad medicinalväxt, främst använd som magmedicin. I Sörmland är den ursprungligen förvildad och förr säkerligen också avsiktligt utplanterad och självspridd genom stycken av jordstammar. Egendomligt nog tycks Stockholm inte alls ha tjänat som spridningscentrum för arten även om den under 1700-talet förekom i Fatburssjön på Södermalm (Wickman 1775).