Plommonrosen är en gammal trädgårdsväxt som åtminstone till 1800-talet odlades för sina stora nypon: ”Under namn af Holländska njupon planterad på många ställen för dess stora och köttfulla njupon, hwilka nyttjas torrkade til soppor, Cremer, Njupongröt med malne Risgryn, äfven färska syltade.” (Retzius 1806). Plommonrosen är numera ur bruk som nyponproducent och har som sådan under 1900-talet ersatts av den ännu mera storfruktiga vresrosen. Som förvildad är den likaså nästan försvunnen, men den förekommer någon gång ännu kvarstående.
Södra Europa. I Sverige odlad och förvildad.
Första fynd
Utbredning
I Sörmland mycket sällsynt – (4 fynd).
Lokaler
Brännkyrka Rågsved på trädgårdstipp vid Stickv. 1995 (HGU S), Stureby S om Enskedefältet 1990 (HGU S).
Huddinge Vårby gård i parken 1995 (HGU S).
Ö.Vingåker Klastorp 1990 (BKA S).
Äldre fynd:
Bettna Åkerö (Luut 1769). Bogsta 1864 (Trs S), Norrby, Nunsberga (Thedenius 1871). Brännkyrka Sundsta (Wikström 1840). Bärbo Tista (Hofberg 1852). Fogdö Hässelbyholm (Hofberg 1852). Huddinge Stortorp (Wikström ms). Hölö Tullgarn vid stora landsv. 1871 (M.A. Lindblad S) = i närheten av Skogstorp. Nacka St. Sickla i parken 1848 (P.J. Beurling S), Järla 1888 (C.G.H. Thedenius S). Sorunda Prästgården (Hofberg 1852), 1869 (Trs S). V.Vingåker Sävstaholm 1863 (Ind S). Ösmo Nybble (Scheutz 1872).