Taxasida

strandmynta

Mentha aquatica subsp. litoralis

Hartm.

strandmynta är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

strandmynta är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • strandmynta
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Mentha aquatica subsp. litoralis
Vetenskapligt namn, fullständig form
Mentha aquatica subsp. litoralis Hartm.
Svenskt namn
strandmynta
Finskt namn
meriminttu
finlandSwedish
vattenmynta
Foton
Patrik Engström
Lådnaön, Värmdö skärgård 2008-07-30
Peter Ståhl
Orarna, Valbo, Gävle 2009-08-15
Patrik Engström
Lådnaön, Värmdö skärgård 2022-06-30
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
M. aquatica var. litoralis
Strandmynta växer kring medelvattenlinjen i skyddade brackvattensvikar, ofta tillsammans med bunge Samolus valerandi, strandaster Tripolium vulgare och stortåg Juncus articulatus var. hylandri. Den bildar ofta utsträckta bestånd och kan växa även i ganska hög och tät vegetation.
Funnen i 72 rutor; tidigare uppgifter från 22 rutor. Vanlig längs kusten. – Ursprunglig.
Växten har möjligen ökat under 1900-talet, kanske på grund av det avtagande betestrycket på stränderna.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Strandmynta är funnen längs Ölands västra kust, mot Kalmarsund, och växer i skyddade lägen på främst ohävdade stränder, gärna i vassruggar och liknande miljöer.

Gammal, bofast.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Strandmyntan är en flerårig växt med krypande jordstammar. Den växer uteslutande på havsstränder, såväl i innerskärgården som längre ut. Den är gynnas av rörligt markvatten och goda näringsförhållanden. Den kan även växa i å- och dammkanter, i diken och på andra fuktiga ståndorter, men förekommer även på vattensjuka åkrar och skogsvägkanter. vanligast inom strändernas översvämningszon, på tidigare strandängar som ofta nu är bevuxna med bladvass. Arten föredrar utsötade partier. Ibland påträffas bestånd i alkärr längre från vattenbrynet, kvarlämnade av landhöjningen. Strandmyntan har ökat under 1900-talet och tycks fortfarande vara på spridning.

Östersjöns stränder. I Sverige från Småland till Hälsingland.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Strandmynta är en baltisk endem, som i Uppland är allmän vid kusten och även noterad på ett fåtal lokaler i inlandet. 184 kartblad, 406 kvadranter.
Den typiska miljön för strandmynta är havsstränder, framför allt skyddade vikar, där den växer i vattenbrynet, så långt ut att den ofta dränks vid högvatten. Den når sällan upp till de mera slutna delarna av strandängarna, utan tycks vara beroende av den på grund av vattenståndsväxlingar och isskjutning instabila miljön nära vattenbrynet. I inlandet har strandmynta noterats från sjöstränder och sumpskogar.
Förändring + 114 %. – Strandmynta visar en kraftig ökning, framför allt expanderar den i de södra delarna av kusten.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Strandmyntans 1,5–2 mm grova rödaktiga jordstammar kryper på vattenstranden vid havet. Korta skott med upp till 1 cm stora runda blad övervintrar helt gröna och doftar mynta även på vintern. Blomställningarna blir minst halv­meterhöga, med blommor i mjölkens eller ljungens tid. Växlande vattennivå gör att de ibland står i vatten och blommar, ibland på det torra. Strandmynta betas inte av grågäss.