Blåmålla är ursprunglig men kulturgynnad och i likhet med de flesta andra mållor även kvävegynnad och konkurrenssvag. Den växer dels på tånggödslade havsstränder, dels vid gödselstackar och i anslutning till gödselplattor med utrinnande gödselvatten. Någon gång kan man se den på ruderatmarker och kraftigt gödslade vallar.
Antalet inlandslokaler minskar numera genom att djurhållningen upphör på mindre gårdar och genom att gamla tiders gödselstackar ersatts med moderna gödselbrunnar.
Publicerad som Chenopodium glaucum - blåmålla
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift.
Utbredning
130 rutor (58 %). Vanlig på kustslätten, ganska vanlig i övergångsbygden och i den södra skogsbygden, i övrigt sällsynt. – Ahlfvengren (1924): tämligen allmän efter stranden.
