Ängsbräsma/kärrbräsma är ursprunglig men kulturgynnad. De utan jämförelse vanligaste växtplatserna är fuktstråk, kärrpartier och stränder vid sjöar och vattendrag, ofta ingående i natur- och kulturbetesmarker. Mindre vanliga ståndorter är lövsumpskogar, sänkta sjöar och stränder vid dammar och märgelhålor samt diken.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 ('I Ängar öfver alt, äfven med dubbla blommor, fastän sällsynt, och en gång i Dömestorps Åkergärde utan stjelk’).
Variation
Cardamine pratensis-komplexet brukar delas i två underarter, kärrbräsma C. pratensis ssp. paludosa och ängsbräsma C. pratensis ssp. pratensis. Under inventeringen har vi haft problem med att hålla isar de båda bräsmorna - ganska ofta hittar man bestånd där båda underarterna och dessutom mellanformer tycks ingå. Eftersom vi inte kan redovisa några säkra uppgifter om de båda underarternas utbredning och ekologi behandlar vi endast kollektivarten.
Utbredning
216 rutor (97 %). Mycket vanlig. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.