Månviol är i Halland endast känd från två lokaler i den sydligaste delen, vid Stensån och dess biflöde Lyabacken. Växtplatserna är dels ett lövbryn vid ån, dels en frodig bäckravin med lövblandskog och rika källflöden. I Sverige i övrigt växer månviolen endast i Skåne, om man undantar enstaka förvildade förekomster.
Första fynd
Först uppgiven av Nordenström 1911 från Hallandsås [Ö. Karup] vattenfallet i Lyadalen. Belägg från 1916 (Ahlfvengren i S). Äldsta belägg från 1873 men utan lokaluppgift (H. V. Rosendahl i S).
Utbredning
1 ruta (1 %). Mycket sällsynt.
Lokaler
Laholm Ö. Karup Lyadalen (4C 1d 28 32) bäckravin med lövblandskog 1980-talet (YJ), känd sedan 1911 (se primäruppgift); 500 m SSV om Stensåns mynning (4C 1d 48 40) lövbryn 1994 (J. Andersson).
[Ett äldre belägg från Ljungby 1894 (A. Åström i UME) är ur ett skolherbarium och inte trovärdigt. I A. Åströms skolherbarium finns ett antal kollekter vars äkthet kan ifrågasättas. Enligt etiketterna har växterna samlats i Ljungby men i många fall är de nog tagna i helt andra och rikare trakter än mellersta Halland (jfr sandvedel Astragalus arenarius, skogsnäva Geranium pyrenaicum, klådris Myricaria germanica, skogslysing Lysimachia nemorum).]