Rödmire är ursprunglig på sandiga/grusiga havsstränder. Den är emellertid starkt kulturgynnad och växer främst i åkerkanter och trädgårdsland, på vägkanter, jordhögar och glesbevuxna ruderatmarker.
Första fynd
Först publicerad av Osbeck 1788 (’Uti Åkrar och vid gärdesgårdar i Hasslöf’). I handskrift 1754 av Fischerström från Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947). Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S).
Variation
Den blåblommiga A. arvensis f. azurea är uppgiven av Svenson (1928) från Stafsinge Hässlås, baserat på uppgift av C. Bliding. Enligt marginalanteckning i Blidings tjänsteexemplar av Hallands Växter hittades växten av eleven Stina Svensson 1926 och 1927.
Utbredning
53 rutor (24 %). Ganska vanlig i hela kustområdet, sällsynt i nordvästra Falkenberg. Saknas i övriga områden. – Ahlfvengren (1924): här och där utefter kusten, tämligen sällsynt längre in i landet.
