Lundviol är ursprunglig. Den växer endast på mullrik mark i ädellövskogar och lundar.
Lokaler med lundviol bör undantas från ingrepp som kan förändra konkurrens-, fuktighets- och ljusförhållanden.
Första fynd
Först uppgiven av Ahlfvengren 1924 under namnet V. silvestris från sluttningen av Hallandsås i Hasslöv och Ö. Karup. Belägg från Ö. Karup Lyadalen 1919 (Ahlfvengren i S).
Utbredning
3 rutor (1 %). Mycket sällsynt utom på Hallandsåsens nordsluttning, där arten inom ett begränsat område är ganska vanlig.
Lokaler
Laholm Hasslöv på flera platser i åssluttningen från gränsen mot Ö. Karup till vägen mellan Hasslöv och Tjuvhult (4C 1f 2- 1-) bokskog och lövblandskog 1980-talet (YJ). Ysby 300 m V om kyrkan (4C 3g 12 42) ekskog 1980-talet (YJ). Känd sedan 1974 (se nedan). Ö. Karup Täppesås, N och NO om gården (4C 1e 38 18) sluttning med ängslövskog 1980-talet (YJ). Känd från området sedan 1919 (se primäruppgifter).
Äldre uppgifter. Laholm Hasslöv se primäruppgifter. Ysby NV om kyrkan, ekskog, några ex 1974 (YJ). Ännu på 1980-talet (se ovan). Ö. Karup Gropemöllan i Stensådalen (Ahlfvengren 1924); Lya 1929 (C. Blom i GB); Lyadalen, se äldsta belägg, vid bäck i bokskog 1972 (YJ). Halmstad Snöstorp Skedala utan årtal (A. Lyttkens i S, Söderberg 1929); Skedala, hassellund (Hallenborg 1941).
[Övraby Sperlingsholms park 1874 (G. Lyttkens i LD och Ahlfvengren 1924. Ett svårbestämt ex som dock inte är lundviol enligt P. Lassen). Ahlfvengrens (1924) uppgift från Tölö Gåsevadholm var sannolikt grundad på en felbestamning av V. canina x riviniana från 1916 (G. Schotte i LD, ombestämd av P. Lassen 1989).]