Rotfibbla är ursprunglig men starkt kulturgynnad. Den växer på öppen mark med mer eller mindre glest och lågvuxet fältskikt - sandhedar, vildvuxna gräsmarker, naturbetesmarker, åkerkanter samt trädes- och ödeåkrar, gräsmattor, vägrenar, körvägar och övergivna grustäkter.
I likhet med åkerfibblan har rotfibblan en sydvästlig utbredning i Sverige.
Vid en jämförelse mellan vart inventeringsresultat och Ahlfvengrens uppgift ”allmän i södra Halland” tycks arten ha ökat sin utbredning i landskapet under 1900-talet. Vad detta beror på vet vi emellertid inte.
Första fynd
Först uppgiven av Rosen 1749 utan närmare lokalangivelse. Montin 1766 (’Vid Hallands-ås. Osb.’). Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S).
Utbredning
166 rutor (74 %). Vanlig i Laholm och Halmstad, ganska vanlig i övriga distrikt. – Ahlfvengren (1924): allmän i södra Halland.
