Kärrspira är ursprunglig men hävdgynnad. Den är halvparasit och växer vid sjöar och vattendrag, såväl på landstrandens mineraljord som i olika strandkärr och på strandängar, särskilt om de betas. En annan biotop för växten är näringsrika, mer eller mindre översilade kärr och fuktängar, ofta ingående i naturbetesmarker.
På många av de aktuella växtplatserna är kärrspiran mycket fåtalig och antalet lokaler har minskat under 1900-talet. Tillbakagången beror främst på att slåtter- och beteshävd av våtmarker i stort sett upphört. Dessutom har dikning med åtföljande uppodling eller granplantering spelat en viss roll.
Första fynd
Först publicerad av Osbeck 1788 från Hasslöv. I handskrift 1754 av Fischerström från Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947).
Variation
I södra Sverige är arten representerad av två underarter, kärrspira ssp. palustris och höstspira ssp. opsiantha. Av den senare finns varken aktuella eller äldre uppgifter från Halland.
Utbredning
42 rutor (19 %). Ganska sällsynt i de sydligaste och nordligaste delarna samt i skogs- och övergångsbygden i den mellersta delen. Saknas i stort sett i övriga områden. – Ahlfvengren (1924): här och där, företrädesvis i skogsbygden från Hishult och Ö. Karup till Lindome och Släp.
