tusensköna
Bellis perennis
Mer information om arten

Tusensköna, som gynnas av bete och gräsklippning, växer främst på frisk till fuktig, näringsrik gräsmark där den ibland uppträder mycket rikligt. De vanligaste växtplatserna är gräsmattor, främst i parker och på kyrkogårdar, betesmarker och fleråriga vallar samt vägkanter.

Tusensköna är inte ursprunglig i Halland men har enligt primäruppgiften ovan funnits länge i trädgårdar, åtminstone i den södra delen. Den är fortfarande vanlig i odling men har också inkommit som förorening i gräsfrö, enligt Ahlfvengren (1924) i ” sen tid”, vilket bör betyda senare delen av 1800-talet.

Arten har under 1900-talet spritt sig till landskapets alla delar.

Första fynd

Först publicerad av Osbeck 1788 som allmän i trädgårdar. I handskrift 1789 av Osbeck från Hasslöv och Ö. Karup.

Bygdenamn och bruk

Lokalnamnet tusentitter eller tusentitta är känt från mellersta Halland.

Utbredning

112 rutor (50 %). Ganska vanlig. – Ahlfvengren (1924): flerstädes.