Vitsenap har i Halland förekommit dels i åkrar, troligen både som ogräs och som förvildad genom självsådd vid odling, dels på ruderatmarker (se primäruppgift och nedan).
Arten har i någon mån odlats som grönfoder- och gröngödslingsväxt samt som olje- och kryddväxt i södra Sverige. Den självsådde sig i åkrar men uppträdde också tillfälligt på ruderatmark (Weimarck 1963, Lyhagen 1991). Sedan odlingen upphörde har vitsenap minskat kraftigt och arten kommer förmodligen att försvinna från landskapet.
Första fynd
Först uppgiven av Fries 1814 från Vessige i åkrar. Detta är den första litteraturuppgiften för Sverige (Hylander 1971). Belägg från 1813 i LD och UPS.
Utbredning
1 ruta (1 %). Mycket sällsynt. – Ahlfvengren (1924): flerstädes.
Lokaler
Hylte Torup Mjälahult (5C 1i 47 15) trädgårdsland 1986 (EW herbarium, bestämd av S. Snogerup).
Äldre uppgifter. Laholm Hasslöv (Theorin 1865). Halmstad Getinge 1924 (J. Wiger i LD och S). Halmstad 1859 (O. G. Blomberg i LD och UPS), 1895 (C. Tillman i S); Slottsjorden och hamnen (Ahlfvengren 1924); Slottsmöllan 1948 (H. Andersson i LD). Harplinge 1886 (E. Ardell i LD). Snöstorp Skedala 1872 (A. Lyttkens i S). Övraby Sperlingsholm 1866 (F. Elmqvist i LD). Falkenberg Abild Hjuleberg 1918 (S. Svenson i LD). Vessige se primäruppgift. Årstad Fjellalunda (S. Svenson enligt Ahlfvengren 1924). Varberg Sällstorp här och där i åkrar utmed Skuttran (Gabrielsson 1882). Varberg 1867 (J. An. i S). Kungsbacka Fjärås Rossared 1943 (F. Lundberg i handskrift 1949). Släp Särö 1900 (S. E. Almquist i S).