Den kalkgynnade, ettåriga riddarsporren är en gammal, kulturberoende art som troligen alltid varit sällsynt i Halland. Bortsett från en insådd förekomst finns det inga uppgifter eller insamlingar från 1900-talet. Arten växte som ogräs i sädesåkrar.
Riddarsporren har under 1900-talet minskat i hela landet och förekommer nu främst på Öland och Gotland samt i kalkområden på fastlandet upp till Dalälven (Wigren-Svensson & Svensson 1992).
Första fynd
Först upp given av Osbeck 1788 under namnet Delphinium Consolida som sällsynt.
Utbredning
1 ruta (1 %). Mycket sällsynt. – Ahlfvengren (1924): sällsynt i södra och mellersta Halland.
Lokaler
Laholm Skummeslöv V om kyrkan (4C 2e 19 38) insådd av Vägverket 1993, riklig i vägdiken, på vägslänter och i åkerkanter vid motorvägen 1993 (KG herbarium).
Äldre uppgifter. Laholm Hasslöv (Theorin 1865). Halmstad Harplinge kyrkan, slutet av 1800-talet (E. Ardell enligt Ahlfvengren 1924). Falkenberg Falkenberg 1895 (S. Svenson enligt Ahlfvengren 1924). Varberg Varberg 1898 (J. Leffler i GB, LD, S och UPS).