Mossviol, som tidigare troligen varit bofast i landskapet, är inte rapporterad under inventeringen. Eftersom de senaste uppgifterna är från 1900-talets början är den sannolikt utgången. Arten är kalkgynnad och enligt äldre uppgifter växte den i alkärr och artrika bäckdalar.
Växten har nog alltid varit sårbar i landskapet på grund av det ringa antalet lokaler och genom att den befinner sig i utkanten av sitt utbredningsområde. Förändringar i form av t ex torrläggning och byggnation kan under sådana omständigheter lätt leda till att en art försvinner.
Mossviol är vanlig i norra Sverige men förekommer sällsynt även i den södra delen. Enligt Hansen (1981) minskar arten i Danmark och är där numera sällsynt.
Första fynd
Först uppgiven av Lindeberg 1850 under namnet V. scanica från Släp Särötrakten, allmän i alkärr.
Lokaler
Äldre uppgifter. Laholm Ö. Karup Lyadalen 1916 (Ahlfvengren i S). Halmstad Halmstad Frännarp 1895 (S. Svenson i LD, bekräftad av P. Lassen 1986). Varberg Veddige Kullagården (G. Erdtman enligt Ahlfvengren 1924). Ej återfunnen av Ohlander (1971). Kungsbacka Släp se primäruppgift. Tölö Gåsevadholm (G. Erdtman enligt Ahlfvengren 1924).
[En uppgift från Kvibille Steninge 1914 (S. Svenson i LD och Ahlfvengren 1924) var baserad på en felbestämning av V. palustris; exemplaret ombestamdes av P. Lassen 1986.]