bergdunört
Epilobium montanum
Bergdunört är ursprunglig men kulturgynnad. Den växer enstaka eller i små grupper i rasbranter, ganska glesa lövskogar, lövdungar samt träd- och buskridåer. Dessutom finner man den på kulturpåverkade, mer eller mindre beskuggade ståndorter - hagmarker, väg- och åkerrenar, dikeskanter, banvallar, grustagsslänter samt snår och häckar vid bebyggelse.
Första fynd
Först uppgiven av Fuiren 1662 under namnet Lysimachia siliquosa flore candido (Lindblom 1838) men utan lokaluppgift. Under nuvarande namn uppgiven av Osbeck (1788). Äldsta belägg från Hasslöv Hasslövs trädgård och Bondåkra 1700-talet (P. Osbeck i S).
Utbredning
219 rutor (98 %). Mycket vanlig. – Ahlfvengren (1924): allmän i hela provinsen.