Skånskt mannagräs är ett ursprungligt men kulturgynnat gräs. Det är starkt kvävegynnat och bundet till mycket näringsrika bäckar, diken och märgelhålor.
Det kan verka som om arten minskat under 1900-talet. Sannolikt är dock minskningen skenbar, eftersom en del äldre, obelagda uppgifter kan avse blågrönt mannagräs G. declinata. Denna art, som är vanlig på kustslätten i Halland, blev ordentligt urskild först 1926.
Första fynd
Först uppgiven av Fries 1839 från Varberg stranden. Då ny för Sverige. Belägg från Varberg utan årtal (E. Fries i UPS).
Utbredning
8 rutor (4 %). Sällsynt. – Ahlfvengren (1924): flerstädes.
Lokaler
Laholm Hasslöv N om kyrkan (4C 1f 33 23) märgelhålor 1980-talet (YJ). Ränneslöv SSV om kyrkan (4C 2g 15 08) dike 1980-talet (KG). Veinge ca 500 m O om kyrkan (4C 4g 48 38) källa i betesmark 1983 (K/LEM). Ö. Karup 300 m S om kyrkan (4C 1e 34 36) vägdike 1980-talet (KG). Halmstad Halmstad Slottsjorden (4C 7d 08 25) vid Knebildstorpsbäckens utlopp 1980 (KG). Känd sedan 1909 (se nedan). Harplinge Fjällaregården (4C 8c 35 14) bäckravin nedströms vattenverk 1982 (BT, bekräftad av KG). Vapnö Bjällbo (4C 7d 41 13) liten märgelgrav (ej markerad) vid gården 1979 (KG). Òvraby Sperlingsholm (4C 7e 46 16, 8e 03 14) bäcken som rinner parallellt med E 6 1984 (KG, PW); Sperlingsholm (4C 7e 44 22) dike 1984 (KG).
Äldre uppgifter. Laholm Laholm nära båtbryggan (Ahlfvengren 1924). Ränneslöv Ränneslövs prästgård i en bäck (Neuman 1884). Skummeslöv ca 1 km N om kyrkan 1916 (Ahlfvengren i S). Ö. Karup Hallandsås på platån vid vägen till Ö. Karup, i gropar (Neuman 1884); Gropemöllan (Blom 1930); Hemmeslöv 1929 (C. Blom i GB). Halmstad Halmstad 1889 (J. Wallmark i UME), 1952 (W. Sjögren i GB); dike 1845 (A. G. Longberg i UPS); Knebildstorpsbäckens utlopp = Västra stranden och strandstugan 1909, 1911 (Ahlfvengren i GB och S), 1946 (H. Andersson i LD) och 1959 (E. Wieslander i S). Ännu 1980 (se ovan). Falkenberg Skrea mellan kyrkan och Boberg (C. Bliding enligt Ahlfvengren 1924). Varberg Varberg se primäruppgifter; mellan Fästningen och staden 1843 (G. Sieurin i S); dike 1845 (A. G. Longberg i UPS). Veddige och Värö (båda S. Svenson enligt Ahlfvengren 1924). Ås Åskloster, Viskadalen 1916 (G. Erdtman i S). Kungsbacka Kungsbacka (S. Svenson enligt Ahlfvengren 1924); N om staden, vid vägkorsningen före Hede 1925 (W. Palmaer i S). Lindome vägkant vid Knipered (Ohlander 1962). Vallda Brandshultsåns mynning (G. Samuelsson enligt Ahlfvengren 1924).
