Grå ögontröst är en gammal, kulturberoende växt. Den ettåriga, konkurrenssvaga och ljuskrävande arten växer på frisk till ganska torr mark, främst på åkervägar och stigar med lågvuxna gräs och örter samt i gamla hjulspår på strandängar och strandhedar. Ganska ofta ser man den också på annan mer eller mindre störd mark, t ex naturbetesmarker, gamla betesvallar, vägkanter, industriområden, övergivna lertäkter och liknande ruderatmarker.
Första fynd
Först uppgiven av Fries 1819 under namnet E. officinalis f. curta från Hallandsås. Detta är den första litteraturuppgiften för Sverige.
Utbredning
106 rutor (48 %). Vanlig från Varberg och norrut. I övriga områden ganska vanlig men med relativt stora luckor. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.
Lokaler
E. curta var. glabrescens är en ovanlig form som är nästan alldeles kal men i övrigt helt typisk. Under inventeringen är den samlad vid två tillfallen: Våxtorp Skråmered 1980 (YJ herbarium, bestämd av T. Karlsson); Harplinge Lövehall (4C 8b 47 08) körväg på strandheden, växande tillsammans med normalt håriga ex 1981 (KG herbarium, bestämd av T. Karlsson). Äldre uppgifter finns från Eldsberga, Hishult och Skummeslöv (Ahlfvengren 1924) samt en insamling från Ö. Karup Lya 1959 (E. Wieslander i LD, bestämd av T. Karlsson).
