Myskmalva är en gammal prydnadsväxt som lätt förvildas och naturaliseras. Den växer i grupper eller mindre bestånd på många olika kulturståndorter - igenväxande åkrar, betesmarker, åker- och vägrenar, stations- och industriområden, grustag med jordhögar, utkast och tipplatser, ladugårdsbackar och gödselstäder.
Arten har ökat i skogsbygden under senare delen av 1900-talet. I många fall är den planterad och sedan förvildad men spridningen har förmodligen också skett med transporter av jord och trädgårdsprodukter.
Första fynd
Först uppgiven av Montin 1766 från Eldsberga Stjärnarp (’Utanför Stjernarps gård vid et plank, hvarast både Alcea folio rotundo laciniata C. B. och Alcea vulgaris minor C. B. dels med hvit, dels och med rödaktig blomma, växa tillsamman i myckenhet. Den förra blommar här ett par veckor förrän den senare’). Belägg utan årtal i S.
Bygdenamn och bruk
Äldre provinsnamn på myskmalva, och även andra malvaarter, är däsma eller desmer. Däsma är ett gammalt namn på mysk. Från Veinge är namnet oskuldsblomma känt (Vide 1966).
Utbredning
166 rutor (74 %). Vanlig i hela landskapet. – Ahlfvengren (1924): flerstädes (ofta förvildad). Endast ett fåtal äldre uppgifter från skogsbygden.
