Bergbräken är sannolikt ursprunglig i bäckraviner och små, till synes orörda vitmosskärr i både lov- och barrskog. Den är emellertid kulturgynnad och de vanligaste växtplatserna är vägdiken i skogstrakter samt gräsbevuxna skogsvägar och körspår, där den ofta växer tillsammans med kambräken Blechnum spicant och majbräken Athyrium filix-femina. Arten är ibland beståndsbildande på halvskuggiga lokaler med rörligt markvatten.

Före 1979 var bergbräken i Halland endast känd från Hallandsåsen samt en lokal i Eldsberga och en i Enslöv. Att arten under inventeringen hittats på nya växtplatser även långt norrut beror nog främst på att den tidigare varit förbisedd, men ganska många nyfynd med unga exemplar tyder på att den också är under spridning.

Bergbraken är inte hotad i Halland, men eftersom arten är mycket sällsynt i landet som helhet, bör förekomster i orörd vegetation skyddas mot kalavverkning, granplantering och dikning.