Vallkrassing är i likhet med bankrassing en sent inkommen, kulturberoende art. Den är flerårig och växer mer eller mindre tillfälligt på vegetationsfattig och kulturpåverkad mark, t ex vägkanter, vägdiken och grustag. Under de senaste åren har den börjat sprida sig kraftigt längs vägkanter i Halmstadstrakten.
Vallkrassing härstammar från Västeuropa och kom till Sverige under senare hälften av 1800-talet.
Första fynd
Tidigare ej publicerad. Äldsta belägg från Ölmevalla Åsa station 1961 (Ö. Nilsson i LD).
Utbredning
7 rutor (3 %). Sällsynt.
Lokaler
Laholm Ysby Vippentorpet, 100 m SSV om huset (4C 3i 19 19) torr betesmark 1984 (PW herbarium, bekräftad av KG). Halmstad Halmstad Larsfrid (4C 7e 04 02) rabatt 1989 (PW herbarium). Slättåkra Ytt. Kärra (5C 1e 13 09) vägkant 1988 (PW herbarium). Snöstorp Tofta (4C 7f 39 39) grustag 1987 (PW). Steninge Steninge (4C 9b 44 39) kyrkogårdsmuren 1985 (PW herbarium, bekräftad av KG). Söndrum Kristineberg (4C 7d 25 10) nyanlagt vägdike, rikligt 1993 (EW, KG herbarium). Varberg Träslöv Österleden, på schaktmassor vid vägkanten 1994 (IL herbarium).
Äldre uppgifter utöver äldsta belägg saknas.