Veksäv är ursprunglig men kulturgynnad. I någorlunda naturlig miljö växer den beståndsbildande arten i kärrvegetation vid sjöar och vattendrag samt i vitmossdominerade gungflyn på åmader och vid myrgölar. Vanligare är den emellertid i grunda, kulturskapade småvatten som dammar, märgelhålor och lertagsgölar samt i kärr, kärrpölar och diken i betesmarker.
Första fynd
Först uppgiven av Ahlfvengren 1924 från Breared, vid vägen nära Högeryd samt, baserat på uppgift av F. Hård av Segerstad, från Veinge Alslöv och på uppgifter av S. Svenson från Vessige Sjönevadssjön, Tvååker Strömma kvarnar och Svartrå Högvadsån, 2 lokaler.
Variation
Arten urskildes från E. palustris först i början av 1900-talet.
Utbredning
103 rutor (46 %). Vanlig i den södra delen upp till Nissan. Mellan Nissan och Ätran ganska vanlig. Norr om Ätran ganska sällsynt. – Ahlfvengren (1924): antagligen flerstädes.
